Var går gränsen?

Jag läser just nu boken Medietränad skriven av bland annat Håkan Lind. Denna bok hamnade på mitt nattduksbord med anledning av att jag vill bättra på mina kunskaper om hur media fungerar, hur journalister och utgivare tänker och hur de "på andra sidan" (såsom företagsrepresentanter, presstalesmän och kändisar) bäst navigerar i medielandskapet. Bokens författare listar medietabbar som helst ska undvikas och på plats nummer sju läser jag "att ställa upp på vad som helst". Vad ska man undvika att ställa upp på? Vilken gräns ska man inte gå över? Exempel tagna ur verkliga livet som, enligt författarna, är mindre lyckade är bland annat Lars Leijonborgs medverkande i Tv3 programmet Silikon då han fick frågan om han rakade pungen och Göran Perssons dans med kossan Doris på Svt. Att ställa upp i dokusåpor är även det något som bör undvikas.

Gick Ingvar Kamprad över gränsen när han fotograferades i "hiphop"-outfit för tidningen Made in Sweden. Hiphop växte fram i storstadsförorter i USA med hög densitet afroamerikanska invånare. Än idag förknippas generellt hiphop med afroamerikanska killar från amerikanska förorter, med förebilder och ikoner som Jay-Z i spetsen. Kamprads förflutna i rörelser med nazistiska anknytningar gör bilden kontroversiell. Bilden kan uppfattas som ett hån men även som ironi, humor eller rent utav provocerande. Allt som kan misstolkas misstolkas! Alldeles säkert var det så att Kamprad och hans PR-team försöket förmedla en bild av en öppensinnad Kamprad, en man med självdistans som inte bara är miljonär utan rolig också. Det är kul att skratta åt rika människor som har allt, det får dem att verka lättillgängligare. Och i och med att vi skrattar förknippar vi positiva känslor med den 70åriga gubben i hiphop-outfit. Men jag ställer mig fortfarande frågan om det här var rätt. Vad tycker ni? Genidrag eller PRmiss?


Av helt andra orsaker anser jag att Nikes reklam med Tiger Woods är tveksam. I reklamen kämpar Nike för att rädda varumärkets rykte samtidigt som Tiger Woods försöker återupprätta sin heder genom att desperat anspela på medlidande och sympati för de felsteg han begått i sitt äktenskap. Men är det inte att gå över gränsen då man försöka upprätta ett materialistiskt varumärkes rykte genom att anspela på Tiger Woods, vid tiden, nyligen bortgångne far. Blir det inte bara otäckt och ganska vidrigt att utnyttja en död man i en kamp för att få två varumärken att överleva? Har de gått över gränsen? Nedan finns ett YouTubeklipp från CBS där reklamen visas och diskuteras av marknadsförare.