Barack- ja tack

Visst är han ett varumärke. Barack Obama är inte bara president han är sinnebilden för den amerikanska drömmen. Han har förverkligat den dröm som så många strävar för att uppnå vilket har resulterat i att hans person blivit ett varumärke som i sin tur förvandlats till en hel industri som engagerar individer långt utöver Usas gränser. Hans ansikte syns på otaliga T-shirttryck, han pryder kortlekar och kuddfodral och de som vill kan köpa sig en egen miniatyr-Barack som förgyller skrivbordet. Att hans reformer inte går igenom eller att vallöften inte infriats verkar inte påverka varumärket. Snart två och ett halvt år efter hans tillträde som president trycks det fortfarande väggkalendrar och musmattor med hans foton och slagord på.

Skulle det här kunna hända i Sverige? Tveksamt va? Att Göran Hägglund eller Håkan Juholt skulle få pryda väggkalendrar eller kuddfodral känns ganska osannolikt. Politik engagerar inte på det sättet här i Sverige. Visst kan vi visa vårt missnöje mot Sverige Demokraternas intåg i riksdagen genom att skaffa oss en Facebookbild som säger att vi "gillar olika". Och visst kan vi sitta framför Tv:n och fnysa åt Lars Ohlys oförmåga att klä sig. Men mer än så engagerar inte svenska politiker. Vad är det Barack Obama har som gör att enbart hans uppenbarelse kan engagera, inte hans politik, utan Mr.Obama som person? Är det här storytelling när den är som bäst?

Några månader innan valdagen, då Barack Obama gick till historien genom att bli vald till Usas första afroamerikanska president, släpptes musikvideon nedan. Detta är enligt mig PR när den är som bäst. Det är amerikanskt så det förslår, men videon och musiken får en 25årig tjej i en medelstor svensk stad att bli imponerad över vad politik skulle kunna vara.